- MODELLFLYGNOSTALGI -

Året var 1954, Dunkers Velocipedverkstad i Barrsätra (Sandviken) öppnade en filial i de nybyggda husen på Hyttgatan 16.
[Större bild<]

Min pappa Sven blev föreståndare för Dunkers Cykel & Sport som efter ett antal år utökade sitt sortiment med att sälja Märklin modelljärnväg och senare även byggsatser av modellbåtar, modellflygplan och även balsa i "lösvikt", modellmotorer, tillbehör m.m.
[Större bild<]

I bland gjordes extra reklam för modellflyget genom att min pappa fick låna en modell för att hänga i skyltfönstret som t.ex. Jan Landbloms SeeBee som var Jans egen konstruktion, uppförstorad från en ritning av "små spant och ribb modell". Spännvidd 1200 mm . Motor Super Tiger 2,5 cc glödstift. Insugsporten vinklades om 90 grader för att kunna köra motorn baklänges då Jan inte fick tag i någon skjutande propeller.
Modellen flögs en gång linstyrt på grunt vatten vid Hedåsbadet. Det fordrades både stilla väder och varmt vatten.
[Större bild<]

Jag hjälpte ofta till i affären efter skolan som "springschas", speciellt veckorna före jul.
När jag inte körde hem direktörsfruarnas nyinköpta sportartiklar till "skrytgropen" bakom Hantverkarbacken eller slog in julklappar, gick jag noggrant igenom alla kartonger som låg på hyllorna i affären med motorer och modellbyggsatser, speciellt då linflyg.
Jag förde kassabok över mina ersättningar som "springschas" och längtade efter att kunna köpa min första motor. Så småningom blev det en 1 cc Super Tiger G32 diesel. Balsa inköptes och byggandet började...
[Större bild<]

- RUNT 60 -

Ni kanske funderar över rubriken? Den syftar dels på att modellerna och även piloten, gick mycket "runt" (linflyg) och att det var "runt" år 1960 det pågick.
[Större bild<]

För min del blev det linstyrda modeller för combat och stunt. Jag fick idéer från amerikanska modellflygtidningar, träffade andra modellflygare som jag lärde mig från och jag kommer ihåg att Pelle Öbrink hade en "cirkel" på Seljansborg där vi grabbar fick lära oss inte bara att bygga modellflygplan utan även teori om aerodynamik, det var imponerande och lärorikt för oss nybörjare.

Motor nummer två blev också en Super Tiger diesel men på "hela" 2,5 cc, nu blev det drag i linorna, farten ökade och snacka om häftigt ljud! På den tiden fanns inga ljuddämpare till motorerna, inte vad vi grabbar kände till i alla fall.
I början flög vi i Vasaparken i Örta men där fick vi så mycket skällning av tanterna i husen runt omkring så vi måste hitta ett nytt ställe.
Min kompis hade träffat "Stunt-Lasse" och fått reda på att "Älgåkern" var perfekt. Där kunde vi flyga ostört men hur tog vi oss dit? Från mitt hem i Örta tog jag cykeln med meklådan på pakethållaren och modellen under armen till Bergsgatan, där min kompis bodde, sedan gick vi drygt en kilometer västerut efter järnvägen, där låg den, "Älgåkern". Det påstås att vid ett tillfälle stod två älgar i skogsbrynet och tittade på när en modell flög runt, därav åkerns namn.
Vi flög otaliga combatheat på "Älgåkern" med våra 2,5 cc motorer och vi byggde många combatmodeller.

En del av er läsare kanske funderar över hur linstyrd combat gick till?
[Större bild<]

- Två piloter i cirkeln med varsin medhjälpare som släppte iväg modellerna.
- En serpentin var fästad i fenan som det gällde för motståndaren att klippa av.
- Ju fler klipp desto mer poäng.
- Modellerna var oftas bara en vinge för att bli så vändbara som möjligt.
- I bland klipptes mer än serpentinen av!
[Större bild<]

- MERA LINFLYGNOSTALGI -

Som jag nämnde tidigare så konstruerade vi många egna modeller och här är en sådan som vi byggde i parti och minut.
[Större bild<]

Lägg märke till numreringen på fenorna. Vi hade tydligen kvaddat 9 stycken tidigare eftersom dessa har nummer 10 & 11!
Materialkostnaden var på den tiden 5:-/styck och motorerna var givetvis våra driftsäkra 2,5 cc dieslar.

Ännu en egen modell.
[Större bild<]

Observera fenans utseende och armarna som sträcks ut mot vingspetsarna. Inget fel på idérikedomen här inte! Vad kärran döptes till? Clownen förstås, som det står på vingen med bokstäver av typ "överföringsdekaler". Bokstäverna lade vi i vatten och förde försiktigt över dom till vingen. Efter att bokstäverna torkat lackades dom med klarlack för att stå emot bränslet.

Apropå idéer så provade vi på ett "rekordförsök". Vi började vårt bygge efter en ritning i en amerikansk modellflygtidning.
[Större bild<]

Kärran, som hette Go Round Spec, hade en tank på 3,6 dl och skulle gå, efter våra beräkningar, 2 tim 20 min. Vikten fulltankad var 600 gram, ganska tungt för en 1 cc motor (Super Tiger G32 diesel).
Efter många propellerbyten fick vi äntligen upp kärran men redan efter 9 minuter stannade motorn. Slut med soppa? Omöjligt tänkte vi, men så var det. Orsak: Spricka i tanken! Vi hade nämligen lött ihop den av bladmässing för att hålla vikten nere och vi hade bockat ena kanten för skarpt så det hade blivit en spricka.
Vi fick bara bytas av vid linorna en gång mot beräknade 28 och det blev inget rekord och inga fler rekordförsök för oss heller!

För min del avstannade modellflyget när jag kom upp i åldern då moped, skoldanser och saxofon tog över. Nu med facit i hand, så visade det sig dock att jag kom tillbaka när modellerna gick att styra med en radio som var enkel att handha och som inte kostade skjortan.
Men det är en helt annan historia, se http://www.tomasdunker.se/modell/